Kvinnlig Karriärist Kommenterar

The name of the Game

Elisabeth — Thu, 06 Aug 2009 10:10:39 +0000

Alice Teodorescu drar helt rätt slutsatser om att det är människor som får lämna positioner och som utsatts för drev. inte män eller kvinnor. Anita Bråkenhielms inlägg på Brännpunkt är ett fint försvar men inte desto mindre i grunden fel.

Om man bara tänker några år längre tillbaka så finns i näringslivet många män som av olika anledningar under tider varit kanonmat för kvällstidningarna. Percy Barnevik, Lars-Eric Petersson, Kurt Hellström, Carl Hamilton, med flera, med flera.

Politiker och företagsledare har höga profiler. Vissa gillar det och andra ogillar det. Särskilt när det går dåligt. Eftersom kvinnor på ledande positioner fortfarande är få så blir uppmärksamheten också stor när de tillträder. Det finns ett behov av förebilder och exponeringen blir stor. När fallet kommer så blir det stort och gör ont.

But that is the name of the Game

The morning drill

Elisabeth — Thu, 19 Mar 2009 00:03:05 +0000

Det är underligt hur man vänjer sig vid saker. För något år sedan (ja, innan jag fick barn) läste jag en intervju med en av grundarna av Granit. Hon beskrev hur hon gick upp okristiligt tidigt, drack Yogi te för att sedan göra lite yoga, innan resten av familjen vaknade. I mina öron lät det oerhört pretantiöst.

På frågan hur jag hinner träna svarade jag häromdagen att det går utmärkt tidiga mornar. Jag går upp 0545. Springer en halvtimma, kommer hem och gör några set styrka. Mellan seten (som jag gör i köket) hinner jag dessutom fixa välling till barnen och havregrynsgröt till de vuxna. När allt är klart väcker jag resten av familjen. Mina yngre kollegor skakade på huvudet och sammanfattade det hela med. Du är verkligen inte klok. Hmm tänkte jag. Jag är bara småbarns mamma och karriärist. Granitintervjun var således mycket mer nära sanningen än vad jag kunde tro.

Föräldrarmöte på distans

Elisabeth — Tue, 17 Mar 2009 21:22:19 +0000

I kväll behövde jag jobba. Maken gick på föräldrarmöte. Efter en tid fick jag ett mms med en film från filmen på dagis. Barnen var ute i skogen. Känns skönt att få vara närvarande. Fast på distans.

Ibland krävs obalans

Elisabeth — Mon, 16 Mar 2009 21:54:40 +0000

Klas Eklund sa i förra veckan under en intervju med SvD att

Jag tror att de allra flesta, som är riktigt framgångsrika i sina karriärer, måste vara mer eller mindre besatta av sina jobb. I den meningen är de väldigt obalanserade.

Jag tror också att ett visst mått av ”besatthet” behövs för att vara på toppen. Vägen dit är också obalanserad. För vägen dit är träning och tävling. Det är att bli utslagen och komma igen.

Ibland frågar jag mina vänner om hur många besatta kvinnor de känner (nu lät det som Häxor på medeltiden). Det är oftast väldigt få eller ingen. Min egen reflektion är att det inte riktigt är ok att vara nerd på ett ämne när man är kvinna. Man förväntas vara så himla balanserad och intresserad av helhetsperspektiv. Och kvinnor förstärker ofta varanadra i att prata om att: Snart så kommer vår tid. Tiden då det holistiska blir viktigt. Jag inte så säker på det.

Det behövs fler kvinnliga nerdar för att få fram fler kvinnliga ledare och ikoner på andra områden än konsten och idrotten.

Balans i livet!

Elisabeth — Sun, 15 Mar 2009 22:13:00 +0000

Till frukost idag fick jag vis SvD några råd från en 26-årig Accenture konsult om hur man får balans i livet. Det är jättesött. Jag känner igen mig till 100 procent. Veckor på hotell och någon sorts helgliv i sitt eget hem. Pojkevän på distans. Det var svårt att hinna få in alla tjejmiddagar, parmiddagar med alla spännande resor till fd kursare och kollegor världen över.

Så här 10 år senare inser jag vilka ocenaer av tid och flexibilitet jag faktiskt hade då. Det fanns ingen stress i att barn kunde bli sjuka eller att försenat plan fakstiskt innebar att jag inte hann till dagis innan stängning.

Balans i livet är viktigt i alla åldrar. Men svårt blir det faktiskt när det finns någon fler att bry sig om än sig själv och en lika upptagen respektive.

Mask och Champagne

Elisabeth — Mon, 15 Dec 2008 21:33:00 +0000

Mitt i glöggtider så blev det ett glas champagne för att fira en god vän. En timma av härlig verklighetsflykt mellan jobbet och julstöket. Hem till godingarna medan mannen tog sin långa springtur för veckan.

Jag har precis fått av mig dräktkjolen (och inser att fodret är i trasor…undrar när det hände) när 6-åringen klagar på att det kliar i rumpan. En vag hågkomst av att det kan finnas något som heter springmask att kontrollera. Och jodå. Vita små sytrådar som rör på sig. Det är faktikiskt riktigt äckligt. Det är bara att bita ihop och hittar motmedel i medecinskåpet (det var inte så mycket efter bäst-före-datum) bada barnen, byta lakan och pyjamasar för hela familjen.

Sedan dags för kvällens PM läsning.

Ibland kör det ihop sig

Elisabeth — Thu, 11 Dec 2008 20:34:00 +0000

Ibland är det komiskt att vara småbarnsmamma. Efter lunch igår var det uppenbart att hela eftermiddagens guldplanering skulle gå om intet. Det var min eftermiddag att hämta (ja, eftermiddag och eftermiddag jag hämtar ju aldrig före kvart i fem). Sedan skulle jag ta den korta promenaden hem för att ge barnen mat och sedan köra dem till badhuset där maken skulle möta och bada med lillkillen medan stortjejen går på simträning. Jag skulle få ha en härlig kväll med middag och konsert.

Men eftersom den här krisen vi lever i just nu stökar till det så gott som dagligen på mina marknader så hämtade jag barnen, körde dem till badhuset och tog tunnelbanan tillbaka till jobbet. Det tog exakt 75 minuter. Allt går. Och på tunnelbanan hann jag ju vända några mail på handdatorn. Perfekt. Till slut hann jag också med lite av konserten. Man får inte ge upp!

Var är dina barn

Elisabeth — Wed, 10 Dec 2008 23:42:00 +0000

Ibland väljer jag att umgås med nätverket. Det kan innebära kvällar på krogen. Mina vänner tycker att det är lite konstigt. Men det bästa är att nätverket inte tycker det. Möjliligen är det för att många är bögar och/eller singlar, men i alla fall.

Utelivet kan te sig tomt och enbart en källa till bekräftelse. Men det kan också vara så att att män och kvinnor får inspiration från det bekymmerslösa livet utan barn och respektive. Hur som helst. Barnen är inte med. Men inspirationen är med hem.

Cool farmor

Elisabeth — Sun, 07 Dec 2008 22:35:00 +0000

Satt i fredags på ett heldagsmöte med en intressant samling människor. Samt en lite kille på 4 år. Han lekte tålmoigt med sina riddare och ingen i mötet reagerade på att han var med. Hans farmor har i och för sig pondus. Flera män i 50års åldern kommenterade också till mig att det 80-talet var fler barn med på möten än det är nu. Att acceptansen var mycket större.

Jag skulle aldrig våga ha med mig barn till ett sådant möte. Men nu kanske jag kan tänka om.

Kvällsjogg

Elisabeth — Tue, 02 Dec 2008 22:36:00 +0000

Efter några dar på resa var det dags för en springtur. Jag reser i och för sig alltid med skorna med mig för att kunna ta en halvtimma på hotellets löpband, men i måndagsmorse försov jag mig. Det måste ha varit de mörka gardinera och sängen utan nattliga små besökare som gjorde det.

Jag tycker det känns helt självklart att sticka ut vid 10-tiden en decemberkväll. De flesta vänner kategoriserar mig över hela skalan från sund till galen. Mamma tror att jag har mobilen med och något som skulle kunna likna ett vapen. I fall något skulle hända. Själv är jag övertygad om att ingenting händer. Sannolikheten att någon skulle överfalla en joggare i reflexväst mitt i stan känns som minimal. Ipod ja. Mobil aldrig.